Har så taskigt med stålar just nu så jag var tvungen att smsa en nära vän och fråga om jag kunde låna 50 spänn till ett paket cigg. Tyvärr hann hon inte se mitt sms förrän affären stängt. Stod i valet och kvalet om jag skulle ta mig till macken vid Ågestavägen. Så fick det bli för jag var så förbannat röksugen. Tvingade med mig dottern som sällskap (hon är ändå ledig idag och är uppe hela nätterna) och vi tog 23.28-bussen dit. En trevlig tjej körde bussen, hon bara vinkade mig förbi så jag behövde inte använda min bussremsa. Vid busshållsplatsen på väg tillbaka så hittade jag en Trisslott med tre stycken 25:- X 2! Jippi! Tills Carro såg att den var skrapad på kontrollrutan :(

Det var den turen det. Bussen kom och det var samma busschaufför. Hon bara skrattade och vinkade mig förbi igen. Supersnällt! Turen verkade ha vänt igen men det skulle inte hålla i sig värst länge...
När vi sen kom till porten så frågade Carro mig om jag hade mina nycklar med mig. Nej, sa jag. Jag lämnade mina hemma eftersom du sa att du hade dina och vi skulle slippa gå källarevägen. (saken är den att jag har endast till källaregången men nyckel till lägenhetsdörren och hon till huvudentrén men däremot ingen nyckel till lägenhetsdörren) Så där stod vi. Utelåsta.

Så vad göra? Gick ut på gården och tittade upp mot eventuella grannar som kunde vara vakna så sent.
Det lyste hos Koinbergs så jag fick ta mig modet att ringa på hos dom. Äldsta sonen öppnade och var så snäll att han kollade upp numret till låsjouren. Som tur var så hade Carro sin mobil med sig.
Fick tag på låssmeden som sa att det inte var några problem men han tog endast betalt i kontanta pengar. 1200 fucking spänn!!!
Inte ett öre på bankomatkortet, inga vänner i närheten att ringa, exmaken på nöjesresa med frun till Kanarieöarna i två veckor. Pengarna på Carros mobil började ta slut och så även batteriet. Då kände jag en sån uppgivelse. Det är så jävla typiskt mig att hamna i en sån här situation. Låssmeden sa att han kunde ta något i pant, som t ex en bärbar dator. Men jag sa att jag inte hade någonting av värde.. Förutom min dotter som är med hehehe
Men då återstår socialjouren sa låsgubben. Jag bara - ALDRIG! Jag har aldrig känt mig så fattig *S*
- Ring upp mig när det har ordnat sig med någon som kan lägga ut pengar åt dig så kommer jag på stört, sa han.
Just när jag har pratat klart med honom så ringer andra dottern Jessica. Vi bestämmer att hon får ringa min fd svärmor (vilken jag är evigt tacksam för att hon utan knussel ställer upp för mig när jag har det som hårdast) jag själv vågade inte ringa henne. Svärmor ringer upp och skrattar och säger att självklart ställer hon upp! Vilken ängel! Känns lite som hon har tagit över efter mamma. Mamma är en ängel där uppe som förhoppningsvis vakar över mig därifrån, men fd svärmor är min jordiska skyddsängel här nere känns det som :)
Med ett kick så var låssmeden här och med ett kick öppnade han dörren med ett par skitskumma prylar som han stack ner i brevlådsinkastet, vinklade lite och med hjälp av en spegel och nåt sorts gripverktyg öppnade han dörren.
Fyfan vad vad det var skönt att ha tillgång till sitt hem igen !

Nu måste jag bara komma på en lösning att betala tillbaka till svärmor. Min egen klantighet tycker jag att jag själv får stå för. Och sen måste jag fixa en lägenhetsnyckel till dottern. Att jag inte har gjort det är för att jag har en kopia på en kopia och trott att det inte blir någon bra 3:dje kopia :) Annars får jag väl byta ut hela cylindern vilket inte är så svårt.
Det var det det.